Jag behöver åka tillbaka i tanken till Skelletehamn, Norrskär och Storgrundet där jag är uppvuxen. Vi var där i juli och jag har svårt att fatta att det bara var två månader sedan. Det är speciellt att gå där i hemorten och sköljas över av alla minnen från min barndom. Om jag fick bestämma så skulle allt vara som det var när jag bodde “hemma”. Jag skulle gärna se att tiden stod stilla där för jag vill att allt ska vara som det alltid har varit. Men det är det inte. Stengatan och Björkhammargatan är inte längre “mina” gator, Föräldrarnas hus är sålda sedan länge och nu bor dom i lägenhet sedan flera år tillbaka.Visst det funkar men jag saknar knarret i trappan påväg upp till “mitt” rum, lukten i källaren och värmen av kaminen i vardagsrummet. Jag saknar gården och långfil på altan på morgonen. De hade varit kul att se barnen springa omkring i husen där mina småfötter tassat (klampat) omkring. Tiden har rövat bort en del av mitt Skelleftehamn.
Jösses nu haglar inläggen tätt, tydligt att du inte packat ner din rosa fina laptop ännu
Jag är själv inte så nostalgiskt lagt, vi pratade faktiskt om det vid frukosten. Jag sa att det ska bli så kul att just flytta, något nytt, ny energi, en nystart! Ola svarade – men det blir ju ett slut på vår tid i Kyoto….
Du undrade om Ester, hon har gråtit färdigt nu och börjar se det positiva ……. hoppas jag.